Att hitta rötterna till tangon är inte helt enkelt. Själva ordet tango tros komma från afrikanska slavar som använde ordet tango som benämning på den plats där de brukade dansa (i början av 1800-talet). Tangons betydelse har sedan ändrats till att omfatta dansen och därefter också en hel musikgenre.

Bandonion

Det sägs att tangon föddes i och kring området runt floden Rio de la Plata. Från en mängd olika andra danser ledde improvisation fram till att dansen Milonga etablerades. Milongan var, vad man skulle kunna säga, en föregångare till tangon. Förändringen från Milonga till Tango innebar bl.a. att man etablerade cortes (en improviserad paus) tillsammans med den ”täta fattningen” som innebar att man dansade med omfamning. Detta var nytt – tangon innebar också att man inte var beroende av några bestämda stegkombinationer utan hade frihet att kunna styra dansen själv genom pauser och improvisation.

Tangon etablerades omkring 1890 på bordeller i Buenos Aires (Argentina) och Montevideo (Uruguay). Här blev tangon många gånger ett sätt att fly undan den grå vardagen och glömma det hårda liv man levde. Vid denna tidpunkt ansågs inte tangon som riktigt rumsren. Tangodansens rörelser uppfattades som oanständiga, en skandal – ja rentav som ett hot mot det etablerade samhället. Musiken som spelades initialt var till stora delar unison. Gitarr och flöjt var vanliga instrument tillsammans med piano och, förstås med tiden, bandoneon. Musiken spelades vanligtvis i 4/4-delstakt.

Till Europa kom tangon i början av 1900-talet. Det blev en ”tangofeber” som spreds i bl.a. den parisiska societeten men även till London, Italien, Tyskland och Ryssland. Till New York kom tangon vintern 1913-14. Tangon blev vid denna tid inte bara rumsren, utan också accepterad och etablerad i högre samhällsklasser.

Tangon kom till Finland redan 1913. Den kom att etableras mer i Finland än på andra ställen i Europa och den blev så populär att den blev och fortfarande är en del av den finska folkssjälen. Därigenom ha den finska tangon utvecklats till både egen dans och musik i en egen stil. Finsk tango skrivs ofta i 4/8-delstakt och dansas på ett sätt som man skulle kunna säga vara ett mellanting mellan tango och foxtrot.

Efter 1:a världskriget förenklades tangon och blev mer standardiserad. 1922 hölls ”The tango conference” i London som samlade danslärare från många delar av världen. Man beslutade att tango skulle spelas i 2/4-delstakt med ca 33 takter per minut, men bestämde också att vissa steg och figurer skulle ingå. Denna typ av tango brukar benämnas som ballroom tango eller salongstango.

Utvecklingen ledde med andra ord fram till att tre huvudlinjer av tango etablerades nämligen argentinsk tango, finsk tango och ballroom tango.